Underhållning

En upplevelse i Tropikariet

Jag hade aldrig besökt Tropikariet och blev väldigt känslomässigt berörd när min sambo Kenneth så att vi ska åka dit. Vi åkte hemifrån en söndagsmorgon i februari. Det var kallt och ett vitt snötäcke överallt, sjöarna hade tjock is över sig. Men det fanns människor som inte var rädda för kylan, jag såg genom bilfönstret en stor grupp fiskare på isen, då tänkte jag: ”Hur är det möjligt att vara så mycket inspirerad att man kan stå stilla och inte röra sig alls i den här kylan?”

 När vi kom på plats, gick jag genom dörren och det började känns väldigt varmt och fuktigt och det tog ett tag innan jag vant mig. Det första jag såg var ett tomt terrarie! Men det var inte tomt, där fanns gröna drakliknande ödlor som smälte in i den omgivande miljön.

I nästa terrarie fanns stora giftiga skorpioner och spindlar som kanske ville gömma sig för besökarnas ögon till skillnad mot de små aporna med svarta ansikten och vita pälsar. De såg väldigt nyfikna ut och hoppade ovanför mitt huvud i sitt regnskogsliknande område. En av dem var modig och kom så nära mig så att vi såg varandra i ögonen och jag började tänka mig att den vill säga någonting till mig. Men just då hörde jag bara ett genomträngande skrik komma mot mig och liknande skrik följde som kom ifrån utrymmet ovanpå. Där hoppade andra apor mellan grenarna.

Vid nästa terrarie blev jag imponerad av myrornas flitighet och samarbete liknande en bataljon beordrade soldater. Däremot den längsta giftiga ormen i världen – kungskobran låg orörligt och ointresserad av det som hände omkring henne.

Vidare kom vi in till Sydamerikas regnskog. Här fanns sköldpaddor, apor och arapapegojor som rörde sig helt fritt mellan palmer och andra ovanliga växter. Djuren verkade inte störas av alla människor som nyfiket betraktade deras beteenden.

I ett akvarium visades hur det tyvärr ser ur i många sjöar och vattendrag. Där simmade ålar, mörtar och abborrar bland skräp som människor slängt i vattnet utan att tänka på konsekvenserna. Jag kunde se en mobiltelefon, cykeldäck och andra rester från det moderna samhället.

Det var otroligt spännande att titta på clownfisken som lever tillsammans med en havsanemon. De drar nytta av varandra genom att havsanemonens gift dödar parasiter på clownfisken och i sin tur skyddar clownfisken havsanemonen mot eventuella angripare.

Jag hade möjligheten att se Sveriges största hajakvarium där enormt stora hajar simmade väldigt långsamt och majestätiskt.

Till slut kunde jag ha roligt tillsammans med en lekfull stingrocka som verkade minst lika nyfiken som jag var. Den var i en grund bassäng med fin sandbotten där vem som helst får klappa på fiskarna och plaska i vattnet.

Den här dagen i Tropikariet var en oförglömlig upplevelse som gav mig mycket glädje och positiva känslor men som också fick mig att tänka på konsekvenserna av vår moderna livsstil.